Svensk idrottshistoria

Troligen har det idrottats i Sverige ungefär lika länge som det har bott människor i landet. Det är dock svårt att uttala sig om vad de första svenskarna tävlade i. De äldsta kända idrotterna ger dock en fingervisning, inte minst genom sina ålderdomliga namn.

En del av dessa urgamla idrotter har överlevt på Gotland, under samlingsnamnet gutniska lekar. Dit räknas pärk, en lagsport med mycket avancerade regler, och varpa, som är ett gammalt ord för kasta. Troligen har man även tävlat länge i bågskytte, skidåkning och glima, en form av brottning som idag endast utövas på Island.

Klubbar, lag och organiserade tävlingar är dock ett betydligt mer sentida påfund på våra breddgrader. Upsala (sic!) simsällskap grundades 1796, och var en av de första idrottsföreningarna i landet. Denna förening grundades av en grupp akademiker vid universitetet, men idrotten var en bra bit in på 1800-talet framför allt en aktivitet för militären, som träning inför slagfältet. Två faktorer kom dock att ändra detta. Den första var smålänningen Per Henrik Ling, den andra var industrialiseringen och den därtill hörande urbaniseringen.

Per Henrik Ling

Per Henrik Ling, född 1776 i Södra Ljunga, var intresserad av två saker: språk och gymnastiska övningar. Vid denna tid var det framför allt militären som ägnade sig åt gymnastik, och Ling föresatte sig två saker. För det första att förändra de gymnastiska övningarna inom det militära, och höja kvaliteten på dem. För det andra att också sprida gymnastiken till andra delar av samhället. Förutom att undervisa i fäktning vid Karlbergs krigsakademi startade han Gymnastiska centralinstitutet, som utbildade gymnastiklärare till militären och skolan. Gymnastiska centralinstitutet utvecklades sedermera till Gymnastik- och idrottshögskolan.

Tillsammans med Lings idéer bidrog det faktum att allt fler människor lämnade in hembygd för att flytta till städerna. I föreningar som idrottsföreningar fann de en ersättning för den gemenskap de förlorat när de lämnade hembygden.